Mål 14: hav och marina resurser

Haven täcker 70 procent av vår planet och över tre miljarder människor är beroende av havens biologiska mångfald för sin försörjning.

Globala målet 17, hav och marina resurser

Världshavens temperatur, strömmar, kemi och liv driver globala system som gör det möjligt att bo på jorden. Att vi tar hand om haven är avgörande för mänsklighetens framtid. Bland annat balanserar de stora vattenmassorna klimatförändringarnas effekter.

Idag utnyttjar människan havens resurser obegränsat och utmaningar som finns är bland annat överfiske, gifter, föroreningar och avfall.

Överfiske

Fångsten av fisk och skaldjur har sedan 60-talet ökat drastiskt över hela världen. Detta kan till viss del förklaras av ökande befolkning men även nya fisketekniker och ökat välstånd. 

Det har även skett en ökning av både import och export av fisk i Sverige. Fiskkonsumtionen har ökat från en redan hög nivå jämfört med andra länder till ca 30 kg per person. Importen från Norge har ökat särskilt kraftigt, men även importen från Asien (främst Kina och Vietnam) är numer betydande. Export av fisk sker främst till övriga Europa, speciellt Frankrike och Östersjöländerna.

I östra Östersjön är situationen för torsk mycket kritisk. Kvoterna har varit så pass generösa att det inte funnits tillräckligt med torsk för att nå upp till kvoten. Det har lett till ett överfiske och till att det idag knappt finns några stora torskar i Östersjön – de är utfiskade. På 1990-talet var torskarnas medellängd 40 cm. I dag har den sjunkit till 30 cm.

Övergödning

Läckage av näringsämnen, framför allt fosfor och kväve, kan orsaka övergödning då de stimulerar algtillväxt. Övergödningen kan leda till syrebrist på botten, då syre förbrukas när den stora mängden alger och andra växter dör och bryts ner. Detta påverkar fortplantings-förutssättningarna för bland annat torsken som är beroende av syre på djupt vatten för att äggen ska överleva.

Gifter

Ett flertal miljögifter i Östersjön har generellt sett minskat kraftigt de senaste årtiondena sedan åtgärder satts in. Trots detta finns alltför höga halter kvar på vissa platser, samtidigt som nyare ämnen påträffas i allt större mängd. Halterna av flamskyddsmedel och Perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har under de senaste decennierna ökat markant i vår miljö, men vissa börjar nu minska på några av provtagningslokalerna.

Svenskars genomsnittsintag av PCB och dioxiner kommer till mer än en tredjedel från fisken vi äter. EU:s gränsvärde för dioxin överskrids för fet fisk i vissa delar av Östersjön, men Sverige har beviljats undantag och får sälja fisken på inhemska marknaden. Det gäller framför allt lax och strömming som fiskas längs Norrlandskusten och i insjöar. Rovfiskar såsom abborre, gös, gädda och lake kan innehålla höga halter av kvicksilver.

På senare år har forskare uppmärksammat att läkemedelsrester och ansamlingen av hormoner i avloppsvatten kan orsaka reproduktionsstörningar på fisk som lever i närheten av avloppsvattenutsläpp.

Avfall och föroreningar

Plast- och mikroplastpartiklar förekommer i alla vattendrag över hela vår planet och uppskattningsvis 13 miljoner ton skräp hamnar i världshaven varje år, varav största delen troligen är av plast. I Sverige har forskare upptäckt mikroplast i bland annat blåmusslor, havskräftor, torsk, koljor och räkor, och varje år sköljs 8 000 kubikmeter skräp upp på Bohuskusten i Västsverige.

De främsta källorna till mikroplast i Sverige är:

  • Väg- och däckslitage 8190 ton/år
  • Konstgräsplaner 1640-2460 ton/år
  • Industriell produktion och hantering av primärplast 310-530 ton/år
  • Nedskräpning oklar mängd, men betydande
  • Tvätt av syntetfibrer 8-950 ton/år
  • Båtbottenfärg 160-740 ton/år
  • Kosmetiska produkter oklar mängd, men betydande.

Mer information

Läs mer om mål 14 på Globala målen och om situationen i Sverige hos Naturvårdsverkets.