logo

Kontakta oss

Besöksadress

Eriksövägen 27

Telefon

08-541 708 00

Har du frågor om innehållet på den här sidan

Främmande arter och sjukdomar

Invasiva växter och sjukdomar kan hota den biologiska mångfalden. När arter dör ut eller trängs undan av andra mer konkurrensekraftiga arter sker en förändring av vår närmiljö. Här kan du läsa mer om de främmande arter och växtsjukdomar som finns etablerade i Vaxholm.

De flesta växtsjukdomar går inte att bota och det enda man kan göra är att förhindra ytterligare spridning men i enstaka fall är även det svårt.


När det gäller invasiva arter är Vaxholm relativt förskonat tack vare att stora delar av kommunen består av öar som bildar barriärer för spridning. Dock är det så att många av de arter som fått fäste i kommunen har förmågan att sprida sig över vatten eller transporteras med hjälp av människan.

Jättebjörnloka

Jättebjörnlokan, jättelokan (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som har etablerat sig i Sverige. Det är en invasiv art som hotar den biologiska mångfalden genom att deras höga och täta bestånd tränger ut all annan växtlighet. Växten ser ut som ett jättestort hundkäx med kraftig stam och stora blad. Stjälken kan bli flera meter hög och nästan 10 centimeter tjock.


Om man kommer i kontakt med deras växtsaft och sedan vistas i solljus uppstår en kemiska reaktion som ger brännskadeliknande symtom. Resultatet kan bli kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor. Skador på huden visar sig ofta inte direkt utan först efter några timmer till ett par dygn efter att man kommit i kontakt med växtsaften. Detta leder till att man kan vistats i solen länge men senare få stora skador. Om du har kommit i kontakt med växtsaften från jättebjörnlokan bör du tvätta området med tvål och vatten och sedan skydda det mot direkt solljus under minst en vecka även om du är symtomfri.


Vaxholms stad saknar en handlingsplan för hantering av jättebjörnlokan men röjer årligen längs många av de offentliga platserna. Upptäcker du jätteloka på någon av kommunens offentliga platser, kontakta Tekniska enheten. Svårigheten med att bekämpa en invasiv växtart är att bekämpning måste ske samtidigt och överallt. Kommunen kan inte tvinga privata markägare att bekämpa växten utan enbart ge råd om hur.


Det inns flera olika sätt att bekämpa jättelokan på. I följande tabell finns ett antal förslag på hur du på bästa sett kan bekämpa växten.


Bekämpningsmetoder för jättelokan
Beståndets storlekRotbeskärning/uppgrävningSlåtterBetningBorttagning av blomställning
Små bestånd, 1- 50 plantorRekommenderasFungerar men rotbeskärning/uppgrävning ger bättre resultat Bör ske, om det sker innan plantorna vissnat och övergått till fröställning
Medelstora bestånd, 50 - 200 plantorNågot tidsrävandemen kan rekommenderas som den mest säkrabekämpningmetoden, särskilt i blöt jordSlåtter kan övervägasframför rotbeskräning/uppgrävning eller beteMöjlighet bör undersökas men ofta bara möjligt om det finns närliggande områden som betasBör ske, om man inte hinner ta bort växterna innan frömognad
Stora bestånd, mer än 1000 plantorTidskrävande, knappast realistiskt i hård jordSlåtter kan övervägas före beteDet bör etableras beteBlomställningar ska tas bort, tänk på att de även kan spridas frön med vatten

Almsjuka

Almsjuka är en smittsam sjukdom som orsakar många skador Det finns idag inget botermedel mot sjukdomen och allt flera almar drabbas. Sjukdomen orsakas av en svamp som i sin tur sprids med en skalbagge, almsplintborren.


Tecken på att en alm har drabbats av almsjuka är att gröna blad skrumpnar och hänger på försommaren för att redan efter några dagar bli gula till bruna. Angreppet drabbar efterhand flera grenar och medför en försvagning av trädet vilket slutligen kan leda till att det dör.

 

Har du misstankar om att en alm på din fastighet drabbats av almsjuka, kontakta en arborist som kan ge dig råd om hur du bäst tar hand om det för att minimera smittspridning. 


Askskottsjuka

Askskottsjuka är vad det heter, en sjukdom som främst drabbar unga skott. Skotten bli rödaktiga till bruna som resultat av att innerbarken dör. Under sommaren kan angreppet utvecklas vidare i grenarna och ibland även drabba stammen. Många tror att det hjälper att avverka drabbade träd i tron om att det minskar spridningen av sjukdomen men det är fel. Svampsporerna sprids via luften. Träd som på grund av sin kondition löper en risk att falla ska naturligtvis tas ned om de utgör en risk för liv eller egendom. Asken är sedan 2010 fridlyst.


Skogsstyrelsen har tagit fram rekommendationer för att minska
askdödens effekter. I rekommendationerna kan du läsa att infekterade
grenar på hamlade askar, där svampangreppet inte nått huvudstammen, bör beskäras.

Mellan 2013 och 2015 kommer SLU och Skogforsk att driva en nationell insamling av ympkvistar från friska askar som växer tillsammans med skadade askar. Insamlingen syftar bland annat till att etablera en genbank med resistenta askar och genom forskningsanalyser öka förståelsen för varför vissa träd är motståndskraftiga mot askskottsjukan.


Häggspinnmal

Häggspinnmalen är en fjäril som i sitt larvstadiumor lever i häggar och spinner in träden i ett spöklikt nät.

Trots att alla blad äts upp överlever träden att kalätas flera år i rad.

Angreppen upphör ofta när parasitsteklarna som angriper larverna blir tillräckligt många så de utkonkurerar fjärilarna. Trädens blad växer ofta ut igen på sensommaren men kan då ser bleka och glesa ut.


Larverna lever enbart på häggblad och när de kalätit en hägg måste de hitta ett nytt träd


Det är inte nödvändigt att bekämpa larverna utan med tiden återhämtar sig häggen.

Dela sidan